Man säger "inte se skogen för alla träd" och menar "sakna överblick och sammanhang". Men om överblicken görs från satellithöjd ser man i princip bara skillnad på land och hav. Man missar dynamiken i vad som sker därnere. Därnere i Frankrike handlar om en förändring av begreppet demokrati. Och den kommer inte kunna hejdas.
Europapodden den 28 januari gjordes av en EU-reporter, en korrespondent och en "Frankrikekännare".
https://sverigesradio.se/avsnitt/1436750
Större delen av inslaget handlade om hur det skulle gå i kommande val, att Frankrike har en tradition med strejker, Macrons förhållande till EU, hans möjligheter att driva igenom pensionsreformen kryddat med historiska tillbakablickar.
Under det senaste ett och halvt åren har jag följt utvecklingen i franska media och bloggar och observatörer från England, USA och Kanada. Den samlade bilden jag får är inte en torr spekulation om maktspelets utveckling som skildrades i Europapodden. Den enda avvikelsen från radioproffsen kom från Tomas Lindbom, "Frankrikekännaren". Han skildrade en känsla av gemenskap som han lagt märke till ute på stan. Dessutom kände han viss sympati med strejken.
Gemenskap och sympati skulle ha kunnat bli en fruktbar utgångspunkt. Antar att Tomas Lindbom är tillräckligt kunnig i franska språket för att kunna uppfatta en känsla av gemenskap. Gemenskap blir fraternité, ett centralt begrepp i franska revolutionen som ofta åberopas i dagens Frankrike. Det betyder egentligen broderskap, det broderskap som utvecklas mellan dem som kämpar för en god sak.
Ingen gång nämndes det häpnadsväckande statliga våldet mot fredliga demonstranter. Senast i dag, medan podden sändes, uppstod konfrontation mellan strejkande brandsoldater och polis i Paris.
https://la-bas.org/la-bas-magazine/la-bas-express/macron-envoie-ses-policiers-contre-les-pompiers
Inte heller nämndes den speciella sociala struktur som kännetecknar Frankrike. Landet styrs av en liten extrem Paris-elit som odlas fram i elitskolor för att styra landet. Landets media ägs av några få moguler. Prekariatet, de som Hillary Clinton kallade "deplorables" finns på landsbygden, i förorter och småstäder. Mellan dem och eliten en medelklass av akademiker, folk i näringslivet, andra offentliganställda, ungefär som i Sverige. Skillnaden är att i Sverige är eliten inte lika synlig och självklar.
I den här strukturen har tidigare strejker letts av fackpampar och partipolitiker. Så inte nu. Det är mera All together now
Europapodden missade den skillnaden mot förr och den missen är avgörande för de slutsatser som drogs. Till exempel menade man att nästa val skulle stå mellan Macron och Marine le Pen och att Macron skulle vinna. Marine le Pen är inte ens med i den här matchen. Hon är inte inbjuden, utan får stå vid ringside. Strejkerna är inte bara fackpampsledda utan spontana och omfattar alla, lärare, jurister, järnvägsanställda, läkare och vårdpersonal, operasångare med flera. Det man kämpar mot kan inte påverkas av särintressen. Det gäller vem som ska bestämma och hur det ska gå till.
Den politiska medvetenheten hos allmänheten är utbredd. En intensiv akademisk debatt pågår. Böcker om vad som sker publiceras.
https://www.amazon.fr/rendum-initiative-citoyenne-expliqu-tous/dp/2364051878
Länken har flera exempel på nyutkomna böcker.
Bensinpriser och pensionsreform är två droppar som fått bägaren att rinna över i Frankrike. Det tar inte slut den här gången. Och utgången kan inte beräknas med analyser som utgår från invanda mönster. Kräver lite ifrågasättande. Det går alltid att göra om och det skulle vara uppfriskande med några insatta personer i Frankrike som gav sin bild i en uppföljande podd.