Kort erfarenhet

Det har varit nästan tre år sedan jag kom till skolan. Jag gjorde några vänner, men jag var en figur som förblev diskret och tyst. Jag pratar inte så mycket. Skolan främjade en känsla av gemenskap, men jag kände mig avkopplad. Antisocialt, man kan beskriva mig som. Jag kände mig även avlägsen från mina klasskamrater. Jag talar inte som man kan säga flytande. Jag ständigt stotter och förlorar min röst när jag pratar. Vad gör jag. Varför är jag här. Självhat överväldigar mig vid varje ögonblick i en konversation. Det blir sämre när jag är runt tjejer. Åh kille, det är dåligt. Franska, är coed och jag känner mig inte minst bekväm. Alla känner känner mig som det bra, men tysta barnet. Jag önskar att alla skulle kunna glömma att jag existerar, så jag behöver inte oroa mig för vad folk tycker om mig.

Ah, mina erfarenheter av tjejer är faktiskt ganska ledsen. Vi flyttar ganska ofta på grund av att en familjemedlem är i militären, och som ett resultat blir jag ofta borta från vänner. Speciellt en gång i grundskolan var det den här tjejen som var riktigt snäll mot mig. Jag var lite clueless, hela konceptet pojkvän och flickvän. Det var den tiden jag verkligen började förstå det. Jag tyckte det var intressant och i vissa fall ganska underhållande. Och om den där tjejen? Jag insåg äntligen att hon tyckte om mig den sista dagen jag var på den skolan. Jag önskar att jag hade vetat, men vad kan jag göra nu? Det har varit en lång tid.

Inklusive min mycket korta erfarenhet med tjejer hittills bestämde jag mig för att inte bli för nära någon tjej i frågan. Jag antar att jag var frustrerad. Inte värt ansträngningen jag säger till mig själv, även nu ...

Men i skolan som jag för närvarande deltar i, känner jag mig mot det motsatta könet, förutsägbart. Jag antar att jag är förskräckt. Det finns några tjejer som jag misstänker som jag, men spekulation kommer bara ta dig så långt. Det är mitt nuvarande tillstånd, förlorat.