Största hotet mot SD?

Richard Jomshof menade islamism när han pratade om islam. Det säger den nya partilinjen. Blir den nya linjen vinnande eller riskerar den att förändra SD i grunden?

Allt gick Sverigedemokraternas väg. De växte och växte. De kunde säga vad som helst, deras representanter kunde göra vad som helst. De bara fortsatte växa.

SD var det enda alternativet

Partiföreträdare avslöjades med rasistiska uttalanden. Men Sverigedemokraterna fortsatte att växa. SD uteslöt företrädarna. Men SD fortsatte växa. SD valde att låta avslöjade företrädare stanna kvar, och SD fortsatte att växa. Partiet slopade återvandringskravet och SD fortsatte att växa. SD bytte EU-motstånd till EU-kritik och partiet fortsatte att växa. Partiet lyfte fram en lokal företrädare som röstat för ökad invandring till kommunen, och partiet fortsatte växa.

Sverigedemokraterna var för många länge det enda invandringskritiska partiet, eller det enda invandringskritiska partiet med chans att komma någonstans. Därför kunde SD göra vad som helst. De fick alltid stöd från sina anhängare. De kunde utesluta vissa och behålla andra, för samma klavertramp, och anhängarna stod och applåderade båda besluten som de bästa.

Richard Jomshof och islam

I veckan sändes Svt-programmet 30 minuter där Richard Jomshof intervjuades. Över halva programmet handlade om var Jomshof och SD står i Ungern-frågan. Jag har i vårt morgonprogram, Sverige vaknar, pratat lite om programmet och ska inte fastna i detaljer.

Den andra delen handlade om islam och islamism. Jomshof har i uttalanden gått till storms mot islam. Han har kallat islam för ett större hot mot Europa än nazism och kommunism. Nu senast debatterade han i Svt och förklarade att han lider med människor som tvingas växa upp i länder som styrs av islam eftersom ”Islam är en avskyvärd ideologi och religion”.

Detta skapade ett stort drev i sociala medier och i gammelmedia. Hur kunde han säga så om islam? I Sverige ska det finnas 800 000 utövare av religionen. Hur kan Åkesson angripa alla dessa svenskar? Frågorna som främst drevs fram av sossar i sociala medier men snart också togs upp av borgerliga politiker och även fick ledande Sverigedemokrater att ifrågasätta ordvalen, upprepades av programledaren. Hur kunde Jomshof kalla en hel religion för avskyvärd? Förstod han inte att i han sårade människor när han kallar dem för avskyvärda?

Islam eller islamism?

Jomshof som tycks ha läxats upp av övriga partiet försökte förklara att när han talar om islam som menar han islamism. Det är islamism han inte tycker om och det borde väl alla kunna ställa upp på? Programledaren tyckte att alla kan ställa upp på det men valde ändå att i drygt tio minuter till fråga varför Jomshof angriper islam.

Aftonbladet publicerade för någon dag sedan gamla interna chattutdrag från ledande Sverigedemokrater. De var från något tidigare tillfälle då Jomshof talat om islam istället för islamism. Åkesson tyckte det var plumpt och klantigt. Jomshof höll inte med. Jomshof tycker att islam är en usel religion, precis som Sverigedemokraterna tidigare tyckte. Han frågar i chattutdragen vad man som SD:are ska få kritisera. Frågan är angelägen.

Hur ser Sverigedemokraterna på islam?

Det fanns en tid då Sverigedemokraterna var motståndare till invandring. Man betonade etnicitet. Islams kulturyttringar blev en tydlig symbol för det man avskydde. Moskéer, burkor och slöja ingick i propagandan. Vi minns reklamen som TV4 vägrade visa med några burkaklädda kvinnor som tävlade om samhällets ekonomi med svenska pensionärer. Vi minns klistermärken som visade en moské och texten ”NEJ TACK” i stora bokstäver över. Vi minns en valaffisch som visade bugande muslimer i Göteborg och så vidare.

Sverigedemokraterna har gått från att vara ett brett anti-invandringsparti till att bli ett counterjihad-parti. Under tidigt 2000-tal släppte Sverigedemokraterna den breda invandringskritiken. Etnicitet gick från att vara viktigt, via ointressant, till att bli något man kan uteslutas för att tala om. Partitidningen slutade publicera nyheter om invandrarbrottslighet. Man skulle breddas, men snarare smalnade man av. Mer och mer handlade om islam.

Vad kan man offra för att bilda regering?

Nu vädrar partiet makt. De är inte längre det enda invandringskritiska partiet. Moderaterna har följt efter, ibland till och med gått lite före. Kristdemokraterna och Liberalerna också, lite grann. Socialdemokraterna försöker också emellanåt. Sverigedemokraterna kan inte längre göra vad som helst och ändå växa. Samhället sköter inte längre propagandan åt dem. Samhällets försämringar leder inte per automatik till att Sverigedemokraterna växer. De lite mer försiktiga kan lika gärna gå till Moderaterna eller Liberalerna.

Men Sverigedemokraterna tycks just nu vara mer måna om att charma Moderaterna och blidka journalister än att vinna anhängare. Det är en farlig väg att gå, men kanske nödvändig för att vinna inflytande.

När Sverigedemokraterna släppt stora delar av invandringskritiken och Åkesson suttit och sagt att vem som helst kan bli svensk men att det stora hotet är islamisering dog mycket av partiets ursprungliga själ. När man nu går vidare och inte vill kritisera islam och menar att muslimer som inte är islamister är goda svenskar så faller de sista bitarna som ett korthus.

Vem som helst kan bli svensk. Så länge de inte är terrorister. Då har vi plötsligt inga problem i Sverige? Islamisterna är trots allt få. Hundratusentals muslimer i Sverige är ju inga bekymmer. För islam är inget problem.

Leder taktik till slätstrukenhet?

Den nya konflikten som tycks rasa inom Sverigedemokraterna tar dem på nya vägar. Jag tror inte att Jimmie Åkesson och Jomshof egentligen står särskilt långt ifrån varandra. Jag tror inte att någon av dem tycker att islam är någon trevlig religion.

Men vad de tycker egentligen spelar ingen större roll. Sverigedemokraterna släppte etnicitet och ras av taktiska skäl. De som släppte idéerna trodde naturligtvis fortfarande på betydelsen av ras, men de som anslöt sig efteråt trodde inte på det. Man valde ut islam som den stora fienden. Skälen kan ha varit många. Det kan ha funnits påtryckningar från andra krafter men det också ha varit rent taktiskt. De flesta ovälkomna invandrare som kommer är muslimer och islam är synligt i gatubilden. Det var ett tacksamt mål helt enkelt och genom islamkritiken kunde man rikta kritik mot en stor del av invandringen men ändå gömma sig bakom religionskritik.

Men nu tycks man vilja ställa sig på de många muslimernas sida mot islamisterna. Moderat islam ska accepteras. Då är det slut på kritik mot moskébyggen, slöjor och böneutrop. Då kan man gå arm i arm med Liberalerna och ifrågasätta friskolor som drivs av islamister, kämpa mot hedersvåld och värna om den stora muslimska befolkningen som man kan kalla svenskar.

Inflytande, men för vad?

Sverigedemokraterna blev ett av de största partierna genom sin invandringskritik. Men ska de bli ett parti med inflytande kan de bli tvungna att slipa bort invandringskritiken. Ska de få bli stödparti åt Moderaterna så får de slänga islamkritiken. Man får omfamna islam och i framtiden klippa band vid invigningar av moskébyggen. Men man får inflytande.

Alla tycker terrorism är dumt. Ingen gillar islamism. Om SD släpper motståndet mot islam och muslimsk invandring kan det inte finnas några argument kvar för att rösta på dem. SD kan leva kvar då folk av hävd röstar på dem, men den långa kamp partiet fört slutar med att man inte kan skilja dem från de andra.

Extremvänsterns dåd lyckades inte stoppa Sverigedemokraterna. Inte medias ständiga förakt och lögner. Inte heller Socialdemokraternas oärliga kampanjer.

Kan Sverigedemokraternas vilja att nå makt och inflytande bli det som stoppar partiet? Kan SD själva döda SD?

Björn Björkqvist
Ursprungligen publicerad på detfriasverige.se

---

• Besök vår hemsida
• Bli medlem
• Läs vår tidskrift
• Lyssna på vår nätradio